Nya projekt varg

De ur biologiskt produktionshänseende lämpliga områdena i södra Sverige har nackdelen att ligga i tätbefolkade trakter med betydande boskapsskötsel. Söder om Mälardalen och Vänern finns inget tillräckligt stort sammanhängande område som skulle räcka för att hysa en god vargstam. Möjligen kan det gå att ha varg i flera mindre områden men det är inte bra om de blir isolerade från varandra och risken är stor för att vargarna inte får vara ifred. Det är således svårt att återinföra varg i södra Sverige. Visar det sig att det väl går att ha varg i mer tätbefolkade trakter kunde varg återinföras exempelvis på småländska höglandet varg i liknande områden skulle säkerligen förorsaka viss skada på tamdjur men jämfört med skadorna inom renskötseln kanske kostnaderna skulle bli lägre. För att få svar på denna fråga krävs forskning. Det återstående området, norra Svealand och sydligaste Norrland har en relativt låg befolkningstäthet (ca 10 lnv/km2) och i stora delar är boskapsskötseln av ringa omfattning. Boskapshållningen i området bedrivs dock ofta med mycket snäva ekonomiska marginaler, vilket gör den sårbarare än boskapshållningen på andra håll. I gränstrakterna mellan Dalarna och Härjedalen ligger qet största glesbefolkade (under l inv/km2) området utanför renskötselområdet. Dessa marker är dock för närvarande viltfattiga, vilket när det gäller älg sannolikt beror på en tillfällig nedgång. I norra Västmanland, södra Dalarna samt Värmland finns landets tätaste älgstammar. Någonstans i dessa delar av Sverige torde det ur de flesta synvinklarna vara lämpligast att hysa en vargstam. 10.2.4. NYA NATIONALPARKER FÖR SKYDD ÅT DE STORA ROVDJUREN Nordiska Rådet tog 1968 upp frågan om att upprätta en eller flera vidsträckta nationalparker till skydd för de stora rovdjuren. (13) Under den påföljande tiden förbättrades rovdjursskyddet och någon nationalpark utvidgades. 1973 förklarade Nordiska Rådet ärendet färdigbehandlat mot bakgrund av att 148