RÄTTIGHETER

ÄGANDERÄTTEN och näringsfriheten hör till dem av våra grundläggande fri- och rättigheter som oftast ifrågasätts. Det beror på att politiker och myndigheter inte vill acceptera den förstärkning  av skyddet som vi fick i vår nya grundlag när vi gick med i EU.

Före EU var våra grundläggande fri- och rättigheter det som den för tillfället sittande majoriteten i riksdagen tyckte att det skulle vara. Nu har vi åtminstone på papperet ett bättre skydd mot politikernas godtycke.

Påfallande många debattinlägg i Land Lantbruk och ATL handlar om maktlöshet i kontakter med myndigheter.

Men vad tycker LRF? Enligt LRF:s webbplats är äganderätten en prioriterad fråga och man räknar upp ett antal konfliktområden där äganderätten är central. Men jag tycker att det saknas en redovisning av grundläggande utgångspunkter för hur LRF skall agera i äganderättsfrågor.

Det leder bland annat till att man bygger upp konflikter mellan medlemmarna och mellan medlemmarna och LRF-ledningen. LRF låter sig dras in i förhandlingar och lagstiftning som man i stället borde stoppa med hänvisning till skyddet av äganderätten.

Den enskilde medborgarens grundläggande fri- och rättigheter får inte kränkas
Den viktigaste utgångspunkten för LRF bör enligt min mening vara den nya grundlagens utgångspunkt, nämligen att den enskilde medborgarens grundläggande fri- och rättigheter inte får kränkas.

Högsta förvaltningsdomstolen har nyligen i en dom, i de ständigt pågående vargprocesserna, slagit fast att EU-rätten kräver att frågor som gäller våra grundläggande fri- och rättigheter alltid ska avgöras i domstol.

Staten har blivit ett särintresse i samhället som försöker stoppa ifrågasättanden genom att ha myndigheter som vägrar ta ställning i avgörande frågor. Nuvarande praxis i statsförvaltningen där lagstiftningsarbetet och myndighetsutövningen ofta blir en förhandling mellan politiker, byråkrater och lobbyister leder till rättsosäkerhet för den enskilde, när de inblandade parterna gör sig till lagstiftare, myndighetsutövare och domare. LRF har gjort sig till en del av detta system.

Processerna om älgförvaltningen är en tydlig illustration. Justitiekanslern, som styrs av regeringen, vägrade ta ställning till om lagen om älgförvaltningen var förenlig med vår grundlag. Så lätt kan våra grundläggande fri- och rättigheter avfärdas i Sverige om de ogillas av regeringen.

Konkurrensverket vägrar ta ställning till om regeringens utbetalning av medel till Jägareförbundet är förenlig med upphandlingsförordningen.

Älgförvaltningen infördes med tusentals olagliga beslut av landshövdingarna som vägrade ta om dem när kammarrätten ogiltigförklarade dem. Regeringen vägrade att ålägga länsstyrelsen att följa domen och stödde de olagliga besluten. Åklagare vägrade åtala för tjänstefel.

Med en författningsdomstol skulle medborgarnas ställning mot politiker, lobbyister och myndigheter stärkas genom att grundlagsstridiga lagar kan upphävas. Oftast räcker det med att de inblandade vet att lagen kan upphävas för att lagstiftningen skall bli förenlig med grundlagen.

LRF bör föreslå att EU-kommisionen granskar statens olagliga beslutsfattande och tar upp frågan med regeringen.
En författningsdomstol förefaller vara enda möjligheten att förbättra rättssäkerheten.

Sverker Lidén
Jägmästare