1996
Professor Hans Ellegren vid Uppsala Universitet publicerade en rapport som låg till grund för en artikel i Svensk Jakt, nr 5 1996, med rubriken ”Den svenska vargstammen kan komma ifrån Estland”.

När detta kom till allmänhetens kännedom började tvivlen hopa sig.

- Hur hade vargen kunnat genomföra sin ”vandring på egna ben” till mellersta Skandinavien?

 

 

Företrädare för svenska myndigheten Naturvårdsverket hade tillsammans med vargforskare redan slagit fast att vargen vandrat på egna ben från Ryssland via Finland.

Detta påstående framstår mer och mer som ett resultat av ett önsketänkande.

 

 

2001

Nils Norlén berörde i sin bok Vargmannens Testamente Ellegrens rapport från 1996, citat:
”Teorin om att vargarna skulle ha invandrat norrifrån, från Ryssland via Finland kan alltså avfärdas.”
… Läs mer

Ellegren rapporterar, tillsammans med A. – K. Sundqvist m.fl. att det inte finns släktskap mellan rysk/finska vargar och de nu fritt levande vargarna i mellersta Skandinavien.
Y-kromosom markörerna i Norsk/Svensk vargstam kan inte återfinnas varken i Finland eller Ryssland.
… Läs mer

 

Nu var goda råd dyra!

Hur skulle man nu på ett trovärdigt sätt kunna förklara återkomsten av varg i mellersta Skandinavien???

Nils Norlén skriver också i Vargmannens Testamente att ”Genetiker Hans Ellegren har fått i uppdrag att göra en ny genetisk undersökning om vargarnas ursprung. Undersökningen finansieras av Svenska Jägareförbundet med 200 000 kronor och Naturvårdsverket 150 000 kronor”.

(Red. kommentar: Misstanke finns att Jägareförbundet och Naturvårdsverket klargjorde i sammanhanget vilket resultat undersökningen borde leda fram till? Kan det möjligen varit aktuellt med politiska påtryckningar???)

 

2002/2003

Professor Hans Ellegren m.fl. publicerade den nya studien, en studie som jämför dagens varg med ursprunglig skandinavisk vargstam, med tama hundar, och med ett material med finsk och rysk varg.
… Läs mer

Denna rapport anger att det finns gemensamma drag med vargpopulationen i området som ligger öster om de baltiska länderna. Problemet med att på ett trovärdigt sätt kunna förklara vargens naturliga vandring till mellersta Skandinavien kvarstod även efter denna rapport.

(Red. kommentar: Kan detta vara anledningen till att Uppsala Universitet inte längre har förtroendet att delta i arbetet med varg-DNA? Finns här också anledningen till att vargforskningen vid Grimsö Forskningsstation nu själva har en egen anläggning för varg-DNA. Är detta också anledningen till att vargforskningen inte använder sig av gängse metoder att härleda släktskap, utan använder sig av en metod som lämnar öppet för rena spekulationer.
Se vidare Halvard Dahles inlägg.)

 

 

År 2001 konstaterade genetiker att det inte förelåg släktskap med vargar i Ryssland/Finland.

Ingen varg som lämnade området öster om de Baltiska länderna stötte på artfränder i Finland eller norra Ryssland vid den aktuella tiden – åtminstone inte så att de lämnade genetiska spår (Hans Ellegren, A-K Sundqvist m. fl 2001 och Halvard Dahle).

 

Nyligen framförde genetikerna Torstein Steine och  Dr. Øyvind Øverli att nya specifika undersökningar bör göras rörande genetiskt och geografiskt ursprung av de nu fritt levande vargarna i Skandinavien. De uppmanar också till att det då används nya metoder som helgenomsekvensering.

De uppger att sådan metodik kommer oavsett utfall att ge ny och värdefull kunskap om vilka gener som styr olika kännetecken hös vargens biologi och uppförande.
… Läs mer

 

Nu hänger trovärdigheten för den etablerade och officiella vargforskningen i en mycket skör tråd!

Vargforskningen har mycket att förklara!

 

Kan vi till sist förvänta oss att även svenska politiker börjar ställa krav på att det görs nya undersökningar om vargens ursprung?