Kaj Granlund

I en intervju med Kaj Granlund framkommer att han under de senaste fem åren har DNA-testat 44 finska vargar, 19 sibiriska vargar, 2 ryska vargar samt 10 ryska gränshundar. Testerna har bestått av

1. En populationsanalys som baserat sig på 7000 så kallade SNP markörer (Single Nucleotide Polymorfism), dvs positionsbestämda variationer i arvsmassan som berör en enda nukleotid. Med dessa är det möjligt att bestämma underart (varg, schäfer, spets, bulldog, mm.) Man ser också ganska klart olika grader av hybridisering.
2. En analys av enskilda egenskaper, såsom färg, kroppsbyggnad mm.

 

 

1. Populationsanalysen

På bilden ser vi populationsanalysen med tre ellipser. Den stora ellipsen innefattar olika hundraser. Ellipsen uppe i högra hörnet omfattar vargar från olika dela av världen och ellipsen i mitten innesluter hund-varg hybrider.

 

Vargarna Kaj har testat är markerade med blåa cirklar och hybriderna med en blå cirkel och en röd fläck i mitten. Den helröda hybriden tillhör den officiella finska vargpopulationen och vi ser tydligt att det är en hybrid.

Det är också uppenbart att så gott som alla testade vargar faller inom kategorin ”Varg”.

Den ensamma blåa cirkeln bland alla hundar är enligt populationsanalysen en vild sk. Tamaskan dog som skjutits som varg i licensjakten 2016. De finska myndigheterna har inte kommenterat fyndet.

 

2. Egenskaper

Då man ser på enskilda egenskaper visar det sig att flera vargar har ärvt egenskaper, som har sitt ursprung hos hundar. Den kanadensiska genetikern, emeritus professor Sheila Schmutz har i sina forskningar [Schmutz SM, Berryere TG, Barta JL, Reddick KD, Schmutz JK. (2007). Agouti seguence polymorphisms in coyotes, wolves and dogs suggest hybridization. J Hered. 98(4):351-5. Epub 2007 Jul 13.]  påvisat att den genvariant i Color Locus A (ASIP), som förorsakar rödaktig färg hos varg och kojote sannolikt är en följd av hund-varg eller hund-kojote hybridisering. Det finns fyra sk varianter (alleler): a^y, a^w, a^t och a. Allelen a^y är dominant, dvs. den uttrycks alltid framför eventuella andra alleler. Efter a^y kommer a^w och sedan a^t.

• Hundar med allelen a^y uppvisar alltid en rödaktig päls, typiskt för t.ex finsk spets.
• En varg skall alltid uppvisa a^w från båda föräldrarna, dvs. man skall se a^w/ a^w i Color Locus A.

Tabellen visar ett antal vargar där Kaj Granlund markerat med gul färg de vargar som inte uppvisar a^w/ a^w  i Color Locus A. Den äldsta kommer från Lappland (LA-2-81) år 1981 och sedan har vi tre stycken från 1997 i Norra Karelen (PK-1203-97, PK-1208-97 och PK-1250-97). Några bilder på dessa finns inte. Däremot ser vi hur egenskapen påverkar vargens utseende på nedanstående bild.

 

Vargarna i denna bild är avlivade 2016 i Juudinsalo, Norra Savolax. Den mörkgråa heter K1618 (a^w/ a^w) i tabellen och den röda K1622 (a^y/ a^w). I K1622 styr den dominanta allelen a^y vargens färgsättning och resultaten blir en ”finsk spets”. Samma röda nyanser ser vi på samtliga vargar med a^y/ a^w och denna egenskap ser ut att sprida sig.

Det finns också en svag misstanke att vargar med denna genvariant a^y också har ljusa klor. Ljusa klor (eller klövar) skall inte finnas i naturen. Svarta klor får sin färg av eumelamin och samtidigt som klorna blir svarta stärks de. Det finns inget vilt djur i vår natur som är beroende  av sina klor eller klövar och dessa är vita.

 

 

Vad är det som inte stämmer?

Kaj Granlund svarar:
– Vi vet med ”sannolika skäl” att genvarianten a^y härstammar hos hundar, men detta kan vi inte se i populationsanalysen. Trots detta är det populationsanalysen som gäller då man fastställer vargarnas härkomst.

- Jag anser att vår genetiska forskning borde satsa på att förklara varför dessa metoder inte ger samma resultat.

 

 

Harry Fredriksson
ansvarig utgivare