På senaste tiden har regeringen börjat indela företrädare för olika intressen, som kunniga och ansvarsfulla, eller undermåliga vad gäller kunskap och miljöansvar. Det senaste som klart styrker regeringens uppfattning och agerande i denna riktning, är beslutet att tillsätta två extra ledamöter i de länsvisa viltförvaltningsdelegationerna med ytterligare en ledamot för ”miljö- och naturvårdsorganisationerna” samt en ledamot för ”natur/ekoturismföretagen”.

Skälet anges vara att det råder ”en obalans” i länens viltförvaltningsdelegationer. Regeringens motivering är att det finns en ledamot för jägarna i delegationen och att det inte kan uteslutas att ytterligare någon ledamot kan vara jaktintresserad. I motsvarande grad tycks regeringen anse det som uteslutet att någon utanför ”miljöpartisfären” kan vara intresserad och kunnig i viltvård och naturvårdsfrågor. Därmed anses det nu motiverat och nödvändigt att ensidigt förstärka de särintressen som hävdar sig ha exklusiv ensamrätt till ”naturvården”.

Som alltför ofta, bortser regeringen från verkligheten och faktiska förhållanden. Jägarna utgör drygt 3 % av Sveriges befolkning. De c:a 300 000 aktiva jägarna utför, tillsammans med landets c:a 350 000 enskilda markägare, nära nog all förekommande praktisk viltvård. Det är landets bönder och skogsägare som med sina grödor och skog föder alla vilda djur och fåglar, både jaktbara och helt fredade och ”rödlistade”. Jägarna bidrar med stödutfodringar när viltet har det svårt under vinterhalvåret. Jägarna är den enda samhällsgrupp som tvingas att betala avgifter för att utföra samhällsnyttig och djurskyddsfrämjande verksamhet. Detta tar inte sittande regering någon hänsyn till. De som utför arbetet och står för alla kostnader, skall inte kunna påverka de beslut som direkt påverkar deras näringsutövning och ekonomi. Denna maktposition överlåter regeringen till de ”intressen” som snyltar och gratis utnyttjar markinnehavarnas enskilda egendom.

Regeringens motiv och åtgärder innebär i praktiken, att jägarnas, markägarnas, skogsbrukets, och de politiska partiernas ledamöter i delegationerna nedklassas som helt okunniga om naturvårdoch viltvård. Kvar med kunskap och ansvar finns, enligt regeringen, bara de ledamöter som påstås företräda olika former av ”naturintressen”. Vad säger alla de andra ledamöterna som nu nedklassas och ”hängs ut” som mindre vetande, och som indirekt framställs som en riskfaktor för viltet och naturvården?

Eftersom det bland ledamöterna i delegationerna även finns olika politiska företrädare, som regeringen nu generellt anser att de inte håller måttet i fråga om kunskap och ansvar för naturvård och viltvård, förväntar sig nog allt fler väljare att dessa frågor kommer upp och snarast klarläggs offentligt på högsta politiska nivå.

Bernt Lindqvist            Länk till Förbundet Rättvis Jakt           Läs mer om Bernt Lindqvist