Zoologisk tidskrift

Hela tisdagen trampade vi runt i skogen och tittade på spåren som Bengt sett. Det var ett stort hunddjur som legat på en sjö och gjort några vändor in i äldre granskog. Vid en av löporna som Bengt inte följt låg en färsk bara delvis äten äglkalv. När vi flådde den hittade vi hål av en tand i det skinn som ännu fanns kvar över strupen. Vargarna i Värmland biter alltid älgarna i strupen. Steglängd på upp till 140 cm, lite skrevning, utdragen tass på omkring 10 cm. AIII tydde på varg och så mycket säkrare kan man inte bli om man inte har en skjuten varg i handen. Bengt skulle försöka hålla reda på vart vargen tog vägen så vi gjorde ingen nytta på trakten utan åkte hem nästa dag. På hemvägen såg vi utterspår på tre ställen vid biflöden till Voxnan. Vargspårare Min uppgift ir alt ta reda på hur många vargar som finns i Sverige, var de finns och vad de huvudsakligen äter. Sista vintern fanns en flock på som mest åtta vargar i norra Värmland. Vi har antagit att det var ungar och föräldrar. Under våren vandrade ensam- ma vargar i södra Sverige och troligen var det ung- djuren, som Iämnade Värmland. Under sommaren har folk sett minst två ungar i Värmland. Att veta vilka individer jag ser är omöjligt men jag måste göra mig en teori av vad jag sett, och sedan förbättra teorin allt eftersom vintern går och jag ser mer spår. Gruppen med tre kunde vara familjen med års- ungar. Det var 25 km mellan platserna med tre djur, men de var olika gamla och kan vara samma grupp. De ensamma spåren de forsta dagarna behöver bara vara ett djur, som gått runt och ätit av gamla kada- ver, kanske en unge som tillfälligt var skild från flocken eftersom den var på platsen där ungarna oftast setts i somras. Den i Ljusdal kan vara ett av djuren som vandrade ut i våras. Under tre dagar hade jag alltså varit i kontakt med minst fyra djur, kanske hälften av Skandinaviens "vargstam". tr I Zoologisk Tidskrift 15 Yargar i sydöstra Norge (Efter W'abakkei, P;', S.örensen,,O,J. & Kvam, T.: Wolves (fmis'tupusl in"sa,utlieastern Norway, abstraet från Acta Zaal, Vargpopulationen i sydöstra Norge uppgick till mellan 6 och 12 individer fu 1976 (Myrberget 1978). Samtidigt ansags vargen internationellt som i princip ut- död i Skandinavien (Pimlatt ]975^ Zimen & Boitani 1979). Mot den bakgrunden stafiades ett undersökningsprojekt år 1980 i sydöstra Norge. Det pri- mära syftet var att undersöka fö- rekomsten, populationsstruktu- ren och utbredningen. Under- sökningsområdet omfattar fyra Iaadskap i Norge: Hedmark, Oppland, Akershus oeh Ostfold. Projektets anställda studerar alia tillgängliga och kontrollerbara rapporter under den snÖklädda säsongen. Projektet koordineras med vargundersökningarna i Sverige som leds av A. Björvall. Från la november 1980 till 1a maj 1982 rapporterades 55 möj1i ga vargförekomster och 21 av dessa kontrollerades. Åtta har acceptsrats som verklig vargfö- rekomst. Från observationerna har en minimipopulation på 3 vargar kunnat fastställas for vin- tern 1 980/8 I . och på 2 vargar vin- tern 1981/82, En tredjevarg spå- rades samtidigt i Sverige ett par km dårilrån {Bidrvall & Isttkson, pers,komm.). En individ är iden- tifierad som hane och en som ho- na, Vid ett tillfälle var två indivi. der troligen i sällskap. Rappor. terna indikerar att vargarna före* drar barrskogsområden med'gles förekomst *v människor. Två älgkalvar och ett rådjur har kon- §taterats vargdödade. Misslyc- kad jakt efter ä1g, jakt efter räv och aktivt sökande efter. bäver har konstaterats vid respektive 3. 1 ochr2 tillfällen. Renar har inte rappofierats i samband med Vargar korsar regelbundet gränsen mellan Sverige oeh Nor- ge och populationen bör betrak- tas som Skandinavisk. Dagens vargpopulation finns i områden av Skandinavien där artea bör ha en rimligchans att överleva. Får- och särskilt renskötseln kan göra överlevandet svårt i de flesta andra områden. Detta faktum gör hanterandet av vargstammer i sydöstra Norge och angränsan- de landskap i Sverige mycket viktigt med tanke på framtida in- riktning av artbevarande åtgä1 (P. Wabakken, O.l Sörensen & T. Kvam: Carnivare Reseqrch Project, Directorate for Wildlife and Freshwater Fislt. Game Re, searah Division, ELgeseterg. 10. N-7000 Trandheim, Norge. )