Zoologisk tidskrift

X tu och Fred Harrington frän Mount Saint Vincent Uni- versity, Halifax (Nova Scotia) har gjort just detta på grundval av information från fältstudier under de senaste 20 ären. "En vargflock", säger Harrington, "är ingenting annat än en familjegrupp och de sociala relationerna inom gruppen är mycket positiva." En av förklaringarna till ylandet är, att under jak- ten kan en del djur bli separerade från huvudflocken och blir - på sitt sätt - "olyckliga". De vill återvända till huvudflocken och ylningsceremonien ger ett tyd- ligt hörbart riktmärke. Individuella egenheter kan läggas in i varje vargs ylande. Ett "upprop" kan försäkra att alla i flocken är närvarande och välbe- hållna innan "festen" börjar. "Varje flock", metar Haruington, "är dock en egen social enhet och förhållandet mellan olika floc- kar är mycket fientligt." De djur, som sannolikt är A Vid närkontakt kan den underdånige vargen förstärka sitt meddelanrle med taktila signaler - i det här fallet med tassens hjätp. farligast för en varg är - f<irutom människan - andra vargar. Flockarna är noga med att undvika kontakt med varandra. "I Minnesota är den främsta dödsor- saken hos vuxna vargar, att de attackeras och dödas av främmande varglockar. " Ylandet kan även vara en form av långdistans- annonsering, som sprider flockarna över stora ytor, så att de undviker fysisk kontakt med varandra - något som kunde vara till skada för båda parter. Ylandet är särskilt viktigt när en flock befinner sig i utkanten av sitt revir, som inte har några definitiva gränser. Varje flock rör sig över en yta på mellan 80- 400 km2, kantad av en kilometerbred buffertzon, där den kan möta sina grannar. Om en flock befinner sig i randzonen, är det till ömsesidig nytta att "tala om" t Zoologisk Tidskrift 19