Zoologisk tidskrift

I New Scientist 29 november 1984 finns en artikel av Stephen Mills - The big bad wolf? Artikeln refereras här i översätt- ning, och bearbetning av Hans-Ove Larsson. rtikeln berättar om de norsk-svenska vatgafira, som f<ir närvarande under- söks av dels Anders Björvall ocb Erik Isakson på den svenska sidan, dels Pel- ter Wabakken pä der, norska sidan. 1983 födde ett pN troligen sex valpar nära Bjurber- get i norra Värmland och samma par minst två valpar. I artikeln beskrivs med spårningsarbetet - det gäller att avgöra vilken många de är, vilket kön osv händelserna i sydnorge (V, de i dödandet av en ensam anklagad for att ha dödat Det uppträdandet av vargskyttet Lars Saga och det be- synnerliga förfarandet av norska myndigheter kom- menteras också. Den svenska och artikeln ger en med den längst söderut i vårt av halsband och larna, men sköts i kuriösa obduktionen, att vargen varit beskjuten tillfällen också. Stephen Mills aven, ytterliga- den varg re tre vargar som blev påkörd påN om Stockholm. Han problemen med att djur, som får och och tänkvärda siffror 2 300 000 ftu i Norge. bete i fjäll och skogar de samlas in igen på hösten saknas mellan 80 000 - 100 000! Bara omkring 5Vo av dessa har dödats av rovdjur. Resten är stulna, har fallit över klippbran- ter, dött av parasitangrepp eller sjukdomar, eller jagats av hundar. Av de 4 000 får som dödades av rovdjur 1983 var högst 200 tagna av varg. Den totala kostnaden 1983 för kompensationen till tamdjurs- ägare, som fått sina djur rivna av rovdjur, var i Norge 2,3 millioner Nkr. Att jämföras med den totala kost- naden för dödandet av den ensamma vargen i Ve- garshei, vilken beräknats till 1,0 millioner Nkr! Vi får fortsättningsvis följa "historiken" kring var- garna i Sverige, Norge och Finland under 1970-talet och framåt, med en hel del intressanta siffror och fakta. Bjärvall och Isakson anser att Lapplandsvar- garna, som de följde frän 1W7 och några år framåt, kom in till Sverige under "vargexpansionsåren" i mitten av l970-talet i Finland, dä Erkki Pulliainen kunde konstatera att bara år 1977 korsade 1250 var- och Finland. 1978 föd- , men bara två år senare 14 st) "försvunna", dvs Bjärvall & Isakson ärmland 1981 efter en en- hans spår av en ensam som kom norr, på väg söderut under vin- tern, men de två möttes aldrig. Det fanns inga bevis för att det var ett etablerat par i de trakterna då. Petter Wabakken är inte så säker på det. Han började spåra varg i Hedmark 1-980, innan svenskar- finnas varg så långt Wabakkens finde- som dessa den "ensamme var- son normalt är ett av de mest och har med all säker- i skogslandet, med en gles vargpopulation men en tät bytespopulation, som i öppen terräng - tundra och fjäll - med en glesare eller mer ' Vargens an- även att arten mest skiftande går dock inte argumenterar det nog alltid i detta område i Norge! En intressant notering i sammanhanget är, att eftersom veten- skapsmännen alltid bemötte rapporterna om varg med skepsis och nonchalans, så slutade ortsbefolk- ningen helt enkelt att rapportera - varpä vargarna "försvann", men i och medattWabakken flyttade till Hedmark med sin familj började fler och fler av ortsbefolkningen att berätta för honom om vargmö- ten, spår osv. Wabakken är numera övertygad om att det här hela tiden funnits en gles vargpopulation. Naturligtvis är han medveten om att rapporter från .belt Zr:ologisk Tidskrift 45 I är nästa ämne, sig ca att