Zoologisk tidskrift

WEN IFOLKTRO FRUIOAD I{AIAD MISSTRODD AY Ante Strand Vargen år ett ständigt konfliktämne, som förmår engagera folk, antingen för eller emot, och i det sammanhanget hop- pas jag kunna tlelysa en del frågeställningar aY vikt för förståelsen av komplexet varg-månniska. ot vargen har bedrivits en omfat- tande och välorganiserad hatkam- panj. I muntliga och skriftliga framställningar har den i äldre ti- der, men även nu, misstänklig- gjorts och attackerats. I många fall verkar det dock som om man såg realistiskt på vargen som varelse, som ingrep i människornas liv på ett negativt sätt. De positiva omdömena om vargen i mitt material är lätt räknade - de finns knappast. I den äldre fornnordiska mytologin var vargen en undergångssymbol - Fenrisulven, som jagade solen för att sluka den. Sedan gammalt ansågs också var- gen höra till kretsen av naturväsen, som befolkade skogen runt gårdarna..Det var djävulens anhang - vittror, vättar, skogsrår, troll, jättar, gastar, gloson, nattravnef och spöken, för att nu nämna några, I den kristna syniboliken förekommer vargen som symbol för ondska och frosseri med'häxor som ryttare. I Bibeln finner vi en blodtörstig fiende till människan, vilket ufiyttjas i bildspråket. Självaste djävulen kun- de ibland också förvandla sig till en varg (se bl a Hes. 22:27, Joh. 10;12, Matt. 7: 15 och Apg. 20:29). Det är kanske inte så konstigt att vargen satte folks fantasi i rörelse. Den åt döda människor på slagfält, visade sig i skumt ljus (gryning och skymning). För många människor blev den det djur med supranor- mala egenskaper; en djävul - sned- och gulögd, röd- tungad och rykande (andedräkten en kall vinterdag), en varulv - en människoätare. I äldre tider såg man ibland inte vargen som den var, utan skapade en bild av den, liksom vi också skapat våra gudar. Vi är låsta i våra värderingar och ord, vargar är inte människor, men vi har gjort vad vi kunnat för att i vargen skapa en bild av vår egen ondska. Vi kan döda vargar, därför att vi är rädda for vad de kan göra. Bilar dödar varje år tusentalet människor, men vi avskaffar dem inte, då vi tycker vi behöver dem - i en del fall räddar de också liv. Vargar däremot anses inte vara oss till någon hjälp, tvärtom så tycker många att vi gott kan vara dem utan. Inom oss har vi också en inneboende skräck för 6 Zoologisk Tidskrift I