Zoologisk tidskrift

tionen mellan individerna mycket viktig för att upp- rätthålla flockens sammansättning oförändrad, för att vinna status och för att underlätta gemensamma flockaktiviteter. Hos vargar är samtliga sinnen in- blandade i kommunikationen. Det finns t ex ett komplext visuellt språk. Redan Charles Darwin noterade att hos hundar (den do- mesticerade varianten av varg) så gör sig ett aggres- sivt djur större genom att sträcka på benen, resa upp öronen och resa raggen på nacken. En vänlig eller underdånig hund gör sig liten, hukande med öronen fällda och viftande svans eller med svansen mellan benen. Lägg därtill en mängd ansikts- och kroppsut- tryck - blottade tänder, krökta läppar, kroppsrörel- ser, -ställningar och -hållningar som svansviftning och "kasta sig på rygg" - och ett komplicerat visuellt kroppsspråk är ett faktum. Päls- och noskontakt ger taktii kommunikation' Erik Zimen ftän Universitöt des Saarlandes, BRD, uppmätte den genomsnittliga graden av no§-nos- eller nos-päls-kontakt hos en vargflock i rörelse till sex kontakter per varg och ti*-". De dominanta djuren och valparna hade den mesta kontakten. Vargens luktsinne är viktigt för signalering både mellan flockmedlemmar och mellan flockar. Urine- ring kan fungera som en gruppsammanhållande sig- nafmellan medlemmar av flocken och under brunst- perioden kan urinen innehålla information om ho- nans grad av brunst och villighet till parning' Vid Vargsymposiet i Edinburgh 1978 tttryckte David Mech det kort och koncist: "Wolves that pee toge- ther, stay together". Förutom doftmarkeringar med skvättar av urin, har man ibland sett vargar som placerar avföring på stenar, buskar eller stubbar. När avföringen är färsk, har den en stark lukt och flera dagar gammal kan den fortfarande dra uppmärksamhet från nyfikna inkräk- tare. Och så har vi mysterierna. Vilken funktion har de två analkörtlarna och körteln vid svansroten? Varför' rullar sig vargar i föremål som avger stark lukt? Döljer de sin egen lukt med ett slags doftkamouflage vid jakten, eller gör de tvärt om av någon anledning - förstärker sin lukt? Eller enbart för nöjes skull? binationer. Paul Joslin frän Chicago Zoological S,- - ciety, har nöjt sig med fyra kategorier av ljudyttnn:- ar - skall, morrande, gnällande och ylande. Det korta, explosiva skallet tycks dra uppmärk- samheten till djuret som avger skallet. Det innehal- ler ett brett frekvensregister och är "kantigt"' vilke: gör det lätt att lokalisera. Det djur som skäller. ": ofta i en lätt synlig position. I vissa situationer är det möjligen en utmaning eller en varning - ett slass "vem där" - som svar på en störning, typ en inkräk- tande björn eller människa. Ibland kan skailet vara ett "lockbete". för att distrahera en rival eller ett rovdjur, för att locka bort det från valparna. Skali kan vidare ofta markera slutet på en yl-konsert. Det djupa morrandet tycks vara en varningssignal eller ett hot, och förebåda en attack. Vuxna vargar morrar också i fostrande syfte åt sina valpar. En vargtik kan t ex morra for att avstyra valparnas for- sök att dia. Ett morr-skall avges ofta när någonting hotar valparna och dessa rusar mot lyan, när ljudet hörs. I stort tycks morrandet vara en signal för att hålla avstånd me11an individerna - antingen "socialt" avstånd inom flockhierarkin eiler fysiskt avstånd un- der flockens aktiviteter. Gnällande eller gnyende, är högfrekventa, positi- va närkontaktljud. De har en rad funktioner, rakt motsatta morrandets. Tikarna gnyr för att locka val- parna ur lyan. När valparna är hungriga eller miss- nöjda, gnälier de för att fä uppmärksamhet från de vuxna vargarna. En vuxen, undergiven varg gnyr mot en dominant varg, som en slags hälsning, och en sexuellt mottaglig varghona kan avge ett gnällande läte. Ylandet kan komma spontant. På morgon och kväll kan en varg börja och efter två, tre ylanden stämmer de övriga in. Ylandena är långdragna till en början, men vargarna arbetar sig gradvis upp till en kör av höga, korta ljudutbrott. Flockylandet varar i medeltal mellan 1 och 1,-5 minut och kan höras upp till 8-10 km. Det är en långdistans-signal och ylandet hörs oftare när fortplantningstiden närmar sig och sedan när valpningstiden inträffar. Valparna börjar yta mycket tidigt - vid två månaders ålder och har utvecklat ylet från ett gnyende. "ungar - gå och lägg er" "Vi ses, gott folk" f judkommunikationen är inte begränsad ti1l I enbart ylandet. Vargar har beskrivits avge en I-/ mangd olika ljud - skäIlande, morrande, gnällande, gnyende, gläfsande, skriande, morr-skäl- lande, skäll-ylande och alla andra tänkbara ljudkom- f 7 arje varg etablerar sig i rangskalan inom V ;:xi""';til'å};ilif ilåJ'J3'i,'iä;'iä starka jagar, medan de gamla och de skadade vaktar hemområdet och valparna. Flocken har ofta en 22 Zoologrsk 'I idskrift I