Zoologisk tidskrift

t L t4 å L ,l 6 utan byte. När ungarna kan börja följa flocken, så lämnar man lyan och färdas mellan olika "rendez- vous-platser", som kan ändras regelbundet. De vuxna, jagande vargarna spyr upp föda åt val- parna vid återkomsten. Valparna tigger och utlöser "spyendet" genom att ivdgt stöta nosarna mot mungiporna på de vuxna djuren, som då inte kan låta bli att kasta upp. Att föda upp valparna är en kollek- tiv aktivitet. Valparnas äldre syskon matar de små och skyddar dem mot faror från t ex rovdjur - björ- nar eller andra vargar. "Försök en gång till" L I skogsstrakterna av Nordamerika är färgvariationen stor bland vargarna och mycket mörka till helt svart varianter finns. De yngre och osäkra bytesdjuren är de mest sårba- ra och vargar kan skilja ut de bästa målen, etligt Fred Harrington. "I vissa fall kan man se dem jaga en hjort i flera kilometer, medan de i andra fall lägger av efter några hundra meter. Det måste finnas något som hjorten avslöjar - omedvetet - genom sitt sätt att springa, som avgör om den är fångstbar eller inte." Vargar angriper ibland stora djur, som t ex älg. De måste då vara särskilt försiktiga, eftersom framfoten hos en älg är ett formidabelt vapen. En direktträff vid en spark, kan döda en varg. Vanligen försöker en av vargarna bita sig fast i älgens mule, medan de andra hugger in bakifrån tör att få omkull älgen. När älgen dödats, följer ytterligare en ylningsceremoni. Eftersläntrarna kommer då för att.äta och de yngre och äldsta flockmedlemmarna förenar sig med de övriga. Är det hårda tider, så kan vargarna övergå till att leva på avfall och as. Ibland söker de sig till soptip- par, tillsammans med björnar. Slagsmål mellan var- gar och björnar undviks normalt, fastän endera par- ten ibland jagar den andre. David Mechminns hur en vargflock han följde med radiopejling gav sig på en björnhona i vinteridet. "Vargarna tvingade ut den övervintrande björnhonan med sina ungar ur idet och dödade dem. till vår forlägenhet visade det sig, att den vuxna björnen också hade ett radiohalsband och studerades av några andra forskarel" tr 'f seotember. när valparna är fem eller sex måna- I a.i gamla, följer dä med de jagande vuxna och .a gradvis blir flocken mer och mer nomadiseran- de igen och rör sig kanske fem mil bort eller mer mellan jakttillfällena. Själva jakten föregås oftast av ett gruppylande, följt av noskontakt och hälsande' Vargarna forsöker jaga varje tänkbart bytesdjur' men är mycket mindre lyckosamma jägare än vad man en gång trodde. Varje lyckat försök åtföljs av många misslyckade. David Mech fann i en undersök- ning, att en flock i medeltal får götat2-13 misslycka- de försök på älg eller hjort för varje älglhjort de lyckas döda. En frisk, vuxen ä1g har stora chanser att hålla stånd, så att vargarna backar ur och en hjort på mellan två och fem år är kapabel att springa ifrån en vargflock. ZoologiskTidskrltt 25 ,d r,::,Ait:,;!a