Zoologisk tidskrift

S venska Naturskyddsföreningens Projekt Varg startade 1911, vid en tidpunkt då situationen för den skandinaviska vargen var sämre än någonsin tidigare. Det tiotal vargar, som ännu fanns kvar i fjälltrakter- na då arten fricllystes 196-5 försvann snabbt och under 70-talet bestod den skanclinaviska vargpopulationen av enstaka individer. som med ojrimna mcllanrum dök upp och försvann igen. 1975-76 kände man till bara cn enda varg i hela Skandinavien - en hane som vistades i Padj elanta-Sarekornrådet. I Finlancl fanns endast ctt par tiotal vargar, invand- rare från Sovjet. De flesta av dessa höll till i norra Finland diir arten var fredlös. Man hade inte nägot hopp om att få tillbaka den skandinaviska vargen på naturlig väg och arten betraktades sonr utrotad i Sve- rige. Arbctet inom Projckt Varg kom cliirf0r att omfatta i huvudsak tre nrålslittnir)gar: att genom information om vargcns ekologi och betccndc ge allmiinheten en ökad kunskap om varg och därigenonr nä ett störrc accepterande av arten, llll genom ett plancrat avels- arbete pii de nordiska vargarna i fänuenskap bcvara den i frihet utrotade skandinaviskit vargen frisk och genetiskt sund. och dlt uppftitta en plan för ctt iiterin- förande av den skandinaviska vargen i dcn svcnska barrskogsregionen genoln att plantera ut avkonrman efter djurparksvargarna i lzinrpligrr områden, onr ing- et annat siitt att fir tilltraka vargen i Svcrigc fanns. Pii intirrrnationssidan proclucerades klassiker sonr boken "Är)d/r.r v a n l.j ö g" och Naturskycldsftiren i n ge ns vargdekal och vargvykort, tccknade och skänkta till föreningen av konstnriren ()unnar Rruscwitz. Be- träffande cljurparksvargarna visade det sic att a\,'els- base n var alltför srnal och att man därför behövde ta in obesliiktade djur i aveln för att undvika negativr effekter av en hirggradig inavel. I Svenska Natur- skyddsföreningens regi ejordes därför en utredning av djurparksvargarnas rastillhörighet. Denna visade att clen skandinaviska vargens raskaraktärer inte var så unika att den rned fog kunde betraktas som en egen ras av arten. Man tog diirför in ett par rvska vargtikar (födda i Moskva Zoo av viltfångade f(rrälci- rar) och har päbörjat restaureringsarbetet av de nor- diska djurparksvargarna bland annat för att komma till rätta mecl den ärftliga ögonsjukdom. som den SNFs Proiekt Varg nordiska djurptirkspopulationen är behiiftad m;: Vad gäller utplanteringen av varg blev den aktuell. Så som utplanteringen var planerad r.c: som den måste genomföras om man skall nå gång, skulle vargar födas upp i enorma hägn i områden dåir de skulle siittas ut. Man skulle vara tvungen att ge dem rätt erfarenhet av jakr naturliga bvtesdjur som älg och rädjur. Arbetct le ta flcra iir innan de tt)rsta vargarna skullc sättas ut och hela projektet skulle kosta mi kronor. Med tanke pir den opinion mot en utsättnine varg som uppstod, då planerna presenterades och djurparksvargarna varken var så unika eller som man hade trott. ansiigs clet inte motivcrat gcnomföra planerna. Bara tre ar efter att idin om återinfijrancle :rv varg i skogslandskapet fiam kom de första rapporterna onr ett antal vargar! levde i Trysilomrädet i Norge nära den svenska gnin- scn. Dessa uppgifter gjorde det svenska utplante- ringsprojektet mindre aktuellt. Sedan 19ti3 har man ockszi reproduktion av varg r samma område. Idag rör sig det rcproduktiva paret mest på den svenska sidrLn i norm Vrirrnland. Även om dct bara finns ett enda känt avelspar i hcla Skan- dinavien och totalt antagligen färre än tio vargitr i Sverige och Norge. finns ftjr f(jrsta cånsen pii miinga år hopp om en fast vargstam i Skandinaviens sk«rgs- områcle n. Genonr dcn föriindrade situationcn har också Pro- jekt Vargs inriktning ftjriindrats. Alla kraftcr rlirste nu sättas in pii att f0rsöka bevara denna lilla skandi- naviska starn vargar och se till att clen kan tika till ett antal, då itrtens tivcrlevnad kan ar.rses tryggacl i Skan- dinavien. Av de tre tidigare målsättningarna i Pro.jckt Varg äterstiir tvir. informationsdelen, som idag kanskc är viktigare iin niigonsin, när vargens vara cller icke vara diskuteras livligare iin pir miinga iir och avelsar- betet med djurparksvargarna. som projektet fortfa- rande stödjer, men inte längre ftrr ntt ha djur till- gängliga ftir utplantering. utan f(ir att djurparksvar- garna är viktiga sont informations- och studiemate- rial. I stället ft)r ett program för iiterinförande av varg i Sverige, har Naturskyddsfi)reningen utarbetat en 26 Zooloqisk Tidskrift