Zoologisk tidskrift

De komma fr'ån öst oa nnu på 1800-talet omfattade vargens ut- bredningsområde hela Finland från kus- terna till fjällen. Människan hade så gott som utrotat älgen och de övriga hjortdju- ren - till olycka for sig själv och vargen. Det var också ont om småvilt, och för att alls överle- va rnåste vargarna söka sig till bebyggelse och kom- postl.rcigar. och det kunde inte undvikas att de försag sis rned husdjur när tillfälle till det gavs. \''argen uppfattades som en orirnligt stor börda. Varsarna rnåste ge vika och på 1880-talet beseglades vargens öde. Den utrotades i landets södra. mellers- ta och r,ästra clelar. Vargar östertfrån I iistra Finland har stammen kompletterats med var- grlr som kommit vandrande österifrån. Efter det se- naste kriget har man kunnat bokftira två sådana var- gexpansioner. Den första skedde huvudsakligen un- der åren 19-59 63. då vargar vandrade över till norra Karelen. Kajanalancl och västra Lappland. Alla AY Erkki Pullainen dessa (över 50 stycken) miste förr eller senare livet genom människans försorg. Vargarnas försök att nykolonisera vårt land tog slut for den gången. Vid skiftet mellan 1960- och 70- talen fanns det ytterst få vargar kvar i Finland och de sista ynglande vargarna hade utrotats redan under föregående decennium. Längs östgränsen fanns en varg här och en där, sammanlagt knappa 20. Samtidigt började emellertid vargstammen i S jetkarelen att öka. Vargtätheten här nådde på fem den s k mättnadspunkten, varvid alla tänkbara re var besatta. De överflödiga individerna rnåste söka sig till andra trakter tör att hitt;i livsrum och föda. Finland fick åter ta emot en expansiotrsväg från öster. I norra Karelens gränstrakter ökade vargarnas rö- relseaktivitet under åren 7974-77. Det är troligt att antalet vargar inom området verkligen hade ökat. trots att statistiken över gränsöverskridningar i sie siä1v inte säger något om antalet. Efter toppåret 197- sjönk aktiviteten på nytt fram till år 1981, varefter den har ökat en aning igen. 12 I Zoologisk Tidskri{