Zoologisk tidskrift

,ri \rr ARCTIC' - - - -clRdLE KOLA PENINSULA 2 ,,-rt7lnnn 600 q \-( \.s Ä-- -a: =<-:/ -*-,hnntr, I 2 3 .9- ,9t- I s( ()tf, s \Llil 4 KARELIAN ASSR 6 I 10 3 259 4 2 2 E, 5 -rrli\rrzlfr,rV,t -74 - 77 -80 -83 ,,,,'',on,,t? tit H t( 8 /.4 5 -71 7 ENINGRAD REGtOtl En potentiell reserv Det hifu är ett intressant läge, som har betydelse för den framtida vargsituationen i Finland. För det for- sta befinner sig vargstammens mättnadspunkt i Sov- jetkarelen vid ungefär 5-7 vargarlL000 km2, dvs un- gefär en flock på samma område. for det andra bru- kar vargarna inte ge sig iväg från sina revir utan giltig orsak. I allmänhet försöker djuren leva på samma kända område så länge som möjligt. En invandring från öster är alltså att vänta närmast då den sovjetkarelska vargstammen blir övermättad. Stammen bortom Finlands östgräns utgör dessutom en potentiell reserv som kan utöka vår inhemska vargstam, om tätheten här är liten. Vargens nuvarande utbredning i Finland awiker rätt mycket från det som man skulle vänta sig. På renskötselområdena rör sig endast ett fätal vargar, och t o m dessa tillbringar största delen av sin tid på 11 A Vorgarnus rörel.ceaktivitet vid Finlands östgräns (antul uv spår per 100 gräns-km, Grän.sbevakningens data). andra sidan gränsen. Vid östgränsen, söder om ren- skötselområdena, finns ca 50 vargar som delvis också rör sig pä Soviets omräde. Den st(jrsta delen av Finlands vargar finner man ändå i cle inre delarnn av lanclet. Antalet vargar här ligger mellan ,50 och 100. Kusttrakterna i Nvland, sydvästra och västra Finlanc'l kan numera räknas till vargens utbreclningsomriidc. rickså ont statnnlen är gles. Annat tin på 1800-talet Under 1800-ta1et var den finländska naturen en hård miljö för vargen. Den knappa foda som stod till buds utgjorde folkets privätegendom. Konflikten mellan vargen och människan tillspetsades ytterligare då människor angreps av någon eller några vargar i I l.0logisk Tidskrift 43