Hybrider i vår natur
Finns det hybrider i vår natur och hur beter sig dessa? Denna fråga ställs om och om igen och svaret
beror alltför oftamera på personliga åsikter än objektiv forskning. I Ryssland och forna Sovjetunionen
har man långa traditioner i vargforskning, även om dessa forskningsresultat lätt förbises, eftersom
de inte passar in i vår offentliga uppfattning om vargen. Forna Sovjetunionens politiska system kan
till en viss mån ha bidragit till att vargforskningen fick ett lätt inslag av inrikespolitik, men i detta
hänseende är vi inte ett dugg bättre i dagens Skandinavien. Trots eventuella motargument anser
jag, att man nogrannt bör studera forskningsresultat, som togs fram i Ryssland och Sovjetunionen.
Dessa finns översatta till svenska av skribenter såsom dr. Elis Pålsson.
Hybriden
Enligt den ryska forskaren Rjabovin [10] korsar sig oftast vargtikar med hanhundar. Han under-
sökte hybriders beteende i Voroneshins distrikt, där hybrider levde tillsammans med äkta vargar.
Han konstaterade, att hybrider i regel förorsakade mera skador åt jordbrukare och klövdjur än äkta
vargar gjorde. Hybriderna hade också för vana att vistas nära avstjälpningsplatser och livnära sig på
matrester och kadaver. Dessa hybrider var också orädda för människor, vilket sammanfaller med
de observationer, som gjorts på flera orter i Finland.
Krutovskaja [11] har undersökt hur människans närvaro påverkar vargars beteende. Denna un-
dersökning gjordes med vargar, som levde i ett djurskyddsområde i trakten av Lena. Krutovskaja
kom till den slutsatsen, att vargar som blivit uppfödda av människor inte låter sig styras av henne,
utan skyggheten och rädslan för människan sitter kvar. Att leva tillsammans med människan och
anpassa sig till människans beteende är omöjligt för vargen. Vargen kan aldrig varken tämjas eller
dresseras till en "kumpan". Vargen kan endast hållas i djurparker eller på platser speciellt gjorda för
detta ändamål. Detta är en av orsakerna till att man inte ser äkta dresserade vargar på cirkus eller
dylika föreställningar.
Hybrider på jakt
Danilkin [12] har i sina studier i södra Ural kommit till slutsatsen, att hybrider favoriserar rådjur
och kronhjortar. Han bevittnade 8 fall då hybrider var på jakt efter byte och följde 26 fall i spåren.
Av dessa ledde 17 till att hybriderna tog sitt byte. En av de flockar Danilkin observerade bestod av
en varg och en liten hybrid samt deras avkomma. Hybriderna var mindre till växten och brunare
till färgen.
Han konstaterade också att hybriderna kan bilda flockar med upp till 18 djur av olika färg och storlek.
Hybridernas delade på sina uppgifter under jakten. En del av hybriderna drev bytesdjuren medan
resten ställde sig på pass och väntade att bytesdjuren skulle komma rusande. Vargar har inte för
vana att följa bytesdjuren långt, men hundar och hybrider är klart segare i detta avseende. År 1970
observerade Danilkin över 300 rådjur på ett 300 kvadratkilometer stort område, där en hybridflock
härjade. Vid utgången av 1976 hade hybridernas antal tiofaldigats, medan antalet rådjur hade mins-
kat till en fjärdedel. Hybriderna valde inte sina bytesdjur på basen av bytets ålder eller kondition,
utan de tog första bästa djur, som de kom över. Även om samma principer i viss mån också gäller
för vilda vargar, har man i den nuvarande officiella dogmatiken försökt framhålla vargens betydelse
för det "naturliga valet" och evolutionen.
