Vargar, sjukdomar och parasiter
Ett allvarligt problem är den roll vargen har i spridningen av farliga sjukdomar och parasiter. Av
dessa behandlar jag ytligt rabies, trikonós och ekinokokkós.
Rabies
För människan är rabies en livsfarlig sjukdom som sprids av bland annat vargar och rävar. Under
normala omständigheter är vilda vargar rädda för människor, men det finns flera rapporterade fall
där vargar har agerat aggressivt mot människor. Majoriteten av dödliga vargattacker har involverat
rabies. Rabiessmittade vargar utvecklar en ovanligt aggressivt beteende och de kan bita flera personer
i en enda attack. Innan ett vaccin mot rabies utvecklades, var utgången alltid dödlig. Idag kan rabies
behandlas, men blir man biten i närheten av huvudet, bör behandlingen komma igång snabbt. Till
skillnad från friska vargar som vanligen begränsar sig till att anfalla kvinnor eller barn, angriper
rabiessmittade vargar alla. Det bör också noteras, att rabiessmittade vargar alltid lämnar sin flock
och därför är det sannolikt, att dessa påträffas ensamma.
Trikonós
Trikonós eller infektion med trikiner (
Trichinella spiralis
) är en sjukdom som kan överföras mellan
djur och människa. Infektionen förekommer hos diverse djur i stora delar av världen, inte minst i
länder med tempererade klimat. Under senare år har enstaka fall påvisats hos vildsvin, men trikiner
kan finnas även hos andra vilda djur som björn, rödräv, lodjur och varg.
De vuxna maskarna är två till fyra mm långa. Om kött som innehåller larver (trikiner) från masken
äts av ett djur, frisätts dessa larver i mag- och tarmkanalen och utvecklas där till vuxna maskar. De
vuxna maskarna producerar nya larver, som via blodet och lymfan sprids i kroppen och vandrar ut i
tvärstrimmig muskulatur. I muskulaturen bildas sedan cystor runt larverna, och cykeln kan fortsätta.
Trikiner dödas vid upphettning av kött till minst 68°C. Beroende på djurslag fungerar djupfrysning
olika och är inte en helt säker metod. Djupfrysning fungerar inte mot den frysresistenta formen
(
Trichinella nativa
). [38]
Ekinokokkós
En parasit som som följer alla hunddjur i spåren är echinokockinfektionen, varav det finns två
varianter. Dels har vi
Echinococcus granulosus
, som sprids med varg och räv och dels
Echinococcus
multilocularis
som sprids av varg, räv, katt, hund och mårdhund.
Om infektionen är förorsakad av arten
E. granulosus
, kan sjukdomen behandlas genom att dyntblå-
sorna (bild 29) tas bort kirurgiskt efter medicinering med antimaskmedel. Arten
E. multilocularis
orsakar en form av förgrenade dyntblåsor, som infiltrerar vävnad på ett sätt som påminner om can-
cer. Denna variant kan inte opereras och är svårbehandlad. Vi skall hålla oss till den mindre farliga
granulosus
varianten, som i Finland kallas för älgens dvärgbandmask och jag refererar kort vad som
forskaren Kaarlo Nygren skrivit i [17].
En bandmask kräver två värddjur, ett primärt värddjur och en mellanvärd.
E. granulosis
kommer
via födan till värddjurets tarm där den fäster sig och börjar producera små ägg, som avges med
avföringen. Varje mask innehåller ca. 8.000 ägg.
Revirdjur som vargar märker sina revir med avföring och ofta placerar de avföringen på stubbar och
högre ställen, där lukten sprids i omgivningen. Så småningom torkar avföringen och sprids med
vinden. Varje hög av avföring sprids ca. 200 i vindens riktning och äggen kan finnas på en höjd av
