Vargens huvud
Oftast fotograferas en varg på ett sätt och ur en vinkel, som inte återger skallens rätta form. San-
nolikt beror det på de omständigheter under vilka vargen fotograferas. Felaktig belysning minskar
möjligheten att återge djup framför allt då man är tvungen att använda kraftiga teleobjektiv. På bild
21 ser man tydligt hur kilformade vargharnas skallar är.
Ögonen och ansiktet är den kontaktyta människan söker då hon värderar ett djur eller en annan
människa. Det gör också att dessa organ används till att skapa sympatiska eller otrevliga uppfatt-
ningar om vargens karaktär. Ett exempel på detta fann vi redan på bild 14.
I vilken grad vargens huvud ger rätt bild om vargens karaktär och förhållande till människan får
var och en själv avgöra. En varg tilltalar
människan med föreställningar filtrerade
genom inlärda (miss)uppfattningar omden
natur vi lever i.
Vargens skelett
Skelettets struktur bekräftar allt det vi
tidigare konstaterat om vargens utseende.
På bild 22 ser vi skelettet av en gråvarg på
den övre halvan och skelettet av en hund
på den undre halvan. Då man lägger "kött
på benen" är olikheterna slående.
Vargens svans pekar rakt ner medan
hundens svans oftast böjer sig lätt bakåt.
Beroende på typ av hund varierar bågens
storlek och svansens längd hos hunden.
Bröstet och revbenens form talar sitt tyd-
liga språk. Vargens kraftiga revben och
bröstkorg gör att buken inte är lika insnörd
som hundens buk.
Vargens låga höften får dess bakben att
te sig bredare och kraftigare än hundens
Bild 21. Vargens kilformade huvud
Bild 22. Skelettet av en varg och en hund
