Det är viktigt att studera dessa två vargar och hybriden på bilderna 10 och 11. Förutom att var-
gens kropp är lång och låg, ser man också att dess huvud oftast ligger under den linje som börjar
vid svanskotan och fortsätter över nacken. Endast i de fall att vargen betraktar ett föremål eller en
varelse, kan den höja på huvudet. Också i dessa fall föredrar den att ställa sig med frambenen på
t.ex en hög sten.
Vargens huvud är stort och tungt, med en bred panna, kraftiga käkar och en lång, trubbig nos. Öronen
är relativt små och trekantiga. Tänderna är kraftiga och stora och de är bättre lämpade för krossning
av ben än tänderna hos andra hunddjur. Vargen kan utöva en förkrossande tryck upp till 1034 N/
cm2 jämfört med 517 N/cm2 för en schäfer. Denna kraft är tillräcklig till att bryta de flesta ben.
Buken och svansen
Vi kan inledningsvis jämföra vargarna på bild 11 med den finska spetsen på bild 12. På bild 11 ser
vi hur vargens buklinje är relativt rak, medan vi ser att hundens buklinje på bild 12 är insnörd.
Vi ser också hur vargen släpar på sin svans, medan spetsen rullar upp den. I vargflocken kan ledaren
lyfta på sin svans, men den tar aldrig samma form som svansen på en hund utan den är alltid rak. En
lång svans som kröker sig även om den i övrigt påminner om vargens svans tillhör oftast en hybrid.
Varglika hundar har ofta en längre svans än en varg. Hybriden på bild 15 har en för vargen onormalt
lång svans. En lång svans vittnar om korsning mellan schäfer eller husky och varg.
Vargens svans slutar alltid i en svart eller mörk ända. Denna egenskap ser man ibland också hos
hundar.
Den i älgjakten så populära jämthunden kan till sin gråa färg påminna om en varg, men igen avslöjas
den av svansen, den korta kroppen och den insnörda buklinjen.
Vi ser dessutom ett för vargar karakteristiskt drag på bild 8. Det gäller bröstkorgens bredd, som hos
hundar ofta är betydligt bredare än hos vargar. Detta gör att vargarnas framfötter ligger väldigt nära
varandra [2]. Vargen är dessutom ofta en aning hjulbent på sina bakben, vilket syns när den står
stilla och betraktar sin omgivning. Ofta kan man då se hur bakre tassarnas klor pekar snett utåt.
Vargens lårben är kraftiga och ett för varghannar typiskt drag är, att man inte kan se dess penis då
Bild 12. En finsk spets [15]
