Några för vargar karakteristiska drag
I detta kapitel skall vi studera den i Europa förekommande gråvargen och de för arten karakteristiska
dragen. Samtidigt bör vi notera, att de flesta av dessa drag också förekommer hos både den iberiska
och den italienska vargen.
Det kan vara svårt för den ovane att skilja en varg från en vargliknande hund eller en hybrid. Hund-
raser som jämthund, Sibirisk husky och Malamute kan vara mycket lika vargen till utseendet. Det
finns emellertid flera egenskaper som skiljer dem åt.
Vargspår
Vi börjar med vargspår som man ofta träffar i naturen. Ibland kan det vara svårt att skilja vargspår
från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka för att man ska kunna vara
någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hundman spårar. Vid spårning på snö lämnar stora
hanvargar en spårstämpel på 10–12 cm exklusive klor. Jag brukar säga att spåren av en stor varg är
så pass imponerande, att man inte kan misstaga sig. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska
gråvargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket hundar
sällan klarar. Bild 9 visar vargens spårstämpel samt spår efter en vargflock.
Vargspåren går ofta rakt och målmedvetet medan hundar brukar göra oregelbundna lovar. Vargen
förflyttar sig mest rätlinjigt och huvudriktningen behålls långa sträckor. Den ändras endast efter
vila, jakt eller besök vid resterna efter tidigare fällda djur. Forskare har konstaterat, att vargen ändrar
riktning där en stig går in i en annan skogstyp, där den når öppen terräng eller vid väg.
När vargar går i flock i djup snö, sätter de ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att
det endast gått ett djur i spåret. Vill man ha reda på antalet vargar som gått i spåret, skall man följa
dessa tills de kommer till en väg. Väl ute på vägen sprider sig vargarna och de individerna faller in
i samma spår tidigast några meter efter att de lämnat vägen som de korsat. En liknande spridning
sker också då de stannar upp för att iakttaga sin omgivning.
Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens, men hos vargen är det endast alfaparet som
har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig
ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i
urinmarkeringarna och då vet man att det är varg som varit framme.
Ser man flera löpande vargar i samma flock kan man misstänka att det är fråga om hybrider. I varg-
flocken kan endast en tik vara löpsk.
Bild 9, Vargspår [40]
