Försök förstå evolutionen
Då jag publicerade den första versionen av detta verk på internet, uppstod frågan om vilka metoder
som är avgörande, då man bestämmer en art. Skall utseendet eller genotypen avgöra? Särskilt hårt
blev jag attackerad av vargentusiaster, som hävdade DNA -analysens värde och gärna accepterade
de mest vulgära variationerna i vargarnas utseende bara dessa med hjälp av en DNA analys förkla-
rats vara äkta vargar. För att förstå min kritik mot DNA -analysens värde i vargfrågan, skall vi kort
studera evolutionens betydelse.
Den moderna evolutionsteorin började med att Charles Darwin och Alfred Russel Wallace publi-
cerade en artikel där de införde begreppet
det naturliga urvalet.
På 1930-talet kombinerades Dar-
wins teori med Gregor Mendels genetik vilket gav grunden till den moderna evolutionära syntesen
(också kallad neo-darwinism) där evolution och genetik förenades till grundvalen för den moderna
evolutionsbiologin. [25]
Evolutionsteorin är en av våra mest allomfattande vetenskapliga teorier, och tillämpningar av teorin
används inom många områden i samhället. Evolutionsteorin är den övergripande huvudteorin för
alla biologiska delvetenskaper, såsom genetik, biokemi, fysiologi, beteendevetenskap. [26]
Evolution är i biologisk mening den process som förändrar levande organismers egenskaper från
en form till en annan mellan successiva generationer och den är ursprunget till den stora variation
som finns i den biologiska världen. Alla de nu förekommande arterna är besläktade genom ett ge-
mensamt ursprung, och med tiden har de utvecklas nya arter från existerande genom artbildning,
en produkt av små successiva förändringar över stora tidsrymder
Det är viktigt att förstå evolutionsteorins grundläggande (axiomatiska) sanningar för att vi kan
placera den morfologista analysen i rätt förhållande till DNA analys.
De ärftliga egenskaperna finns i generna. I generna uppstår då och då mycket små slumpvisa för-
ändringar, som kallas för mutationer. De olika varianter av motsvarande gener som uppstår på detta
sätt kallas
alleler
. Evolutionen inträffar när vissa
alleler
blir mer vanliga eller mindre vanliga.
Samspelet mellan genotyp och fenotyp kan beskrivas som förhållandet
genotyp + miljö (omgivning) → fenotyp
Detta innebär att fenotypen är vilken egenskap som helst hos en organism, som är lätt att observeras
och som bestäms av ett samspel mellan genotyp och miljö. Förhållandet utvecklas och förändras
under en lång process där den studerade arten ofta genomgått en omvandling och specialisering,
som styrts av förändringar i omgivningen. Allt detta sker under långa tidsrymder och bara för att
taga människan som exempel, så har vår utveckling skiljt sig från schimpansen för cirka 12 miljoner
år sedan. Trots stora skillnader i fenotyp skiljer sig bara 1 % av människans gener från schimpansens
gener.
Evolution i praktiken
Isbjörnen
(Ursus maritimus)
är ett praktexempel på hur evolutionen fungerar. Den härstammar ur-
sprungligen från brunbjörnen
(Ursus arctos)
, men har utvecklats till en egen art som lever i arktiska
områden på norra halvklotet och kännetecknas av sin vita päls (kan ibland vara gulaktig). Med sin
vita päls har isbjörnen anpassat sig till omgivningen och för bytesdjur är det svårt att få syn på den.
Det enda som väcker uppmärksamhet är den svarta nosen och isbjörnen lär sig tidigt att täcka över
den med tassen - kanske nosen därför behållit sin svarta färg.
Det är uppenbart att svarta isbjörnar knappast skulle klara sig på de snö- och isklädda arktiska
vidderna.
